Vid BLUs kontaktpersonsträff med efterföljande styrelsemöte i Umeå i oktober 2005 togs ett beslut om att BLU skulle inkomma med ett yttrande till utbildningsutskottet i BLF rörande formen av den framtida kunskapskontrollen under ST i barnmedicin.

Bakgrund

Specialistexamens vara eller icke vara är ett ämne som debatterats flitigt under ett antal år. I korthet kan sägas att såväl BLU som SYLF (1) varit negativa till en obligatorisk specialistexamen därför att man anser att det är tveksamt om den mäter vad den är avsedd att mäta. Vidare har framförts farhågor att den istället kan försämra STs kvalitet då fokus flyttas från det delade ansvaret (med kliniken) till den enskildes ansvar över sin teoretiska utbildning. Det finns då en risk för att styra ST-läkarens prioriteringar i oönskad riktning. SYLF har också varnat för att en organisation pressad av produktionstryck kan lockas göra avkall på resurskrävande kvalitetsaspekter om ett avslutande prov avgör uppnådd kompetens. Dagens ST har stora brister som borde adresseras innan man förändrar utvärderingskomponenten.

Socialstyrelsen anser att systemen som tillämpas måste ge betryggande garanti gällande de nyblivna specialisternas kompetensnivå. Samtidigt måste de vara relativt resurssnåla, administrativt enkla och pedagogiskt logiska. Svenska Läkaresällskapet är en av de aktörer som anser att nuvarande system inte räcker till, framförallt i relation till patientsäkerheten. ST-läkarens egen trygghet och rättssäkerheten. Internationell legitimitet anges bl.a. också som argument för förändring.

Inte heller i den nya Utbildningsboken, som utarbetas efter Socialstyrelsens nya målbeskrivningar (2) kommer dock examinationen att bli obligatorisk. Samtidigt uppmärksammar BLF problemet med att få skriver specialistexamen och påpekar korrekt att det idag saknas incitament för att genomgå densamma.

BLU anser att det finns goda argument för en kunskapskontroll, och att denna med rätt utformning kan fungera som ett inlärningsmedel, ett diagnostiskt verktyg samt en formell examination. Samtidigt delar vi tidigare farhågor om risken med specialistexamen och anser att en dåligt utformad specialistexamen kan motverka sina syften. BLFs inriktning i det vidare arbetet med specialistexamen bör således helt ligga på att skapa en modell som är logisk, kvalitetssäkrad och stringent.

BLUs förslag

BLU föreslår att specialitetsexamen, liksom tidigare, består av tre olika delar: en skriftlig examen, en muntlig dito samt någon form av praktisk kontroll. Det är dock viktigt att ändra utformningen av kunskapskontrollen så att det ger ett ökat värde för den enskilde i form av bedömning av det aktuella kunskapsläget tidigare i specialiseringsförloppet än vid en examen.

Skriftlig examen

BLU föreslår att deltagande i skrivningen blir obligatoriskt under samtliga år som ST-utbildningen pågår. Dock skall denna enbart fungera som diagnostikum under de inledande 4 åren, förslagsvis skrivs tentamen anonymt och resultatet förbehålls den enskilde och dennes handledare. Resultaten inrapporteras därefter dock anonymt till BLF för alla kliniker. På detta vis får den enskilde ett värdefullt instrument för att bedöma sina kunskaper och eventuella kunskapsluckor. Samtidigt får kliniken och BLF en möjlighet att bedöma och jämföra utbildningarna vid olika orter. Huruvida skrivningen det avslutande året bör vara obligatorisk tar BLU inte ställning till. Det är dock värt att påpeka att ju mer incitament man knyter till en avslutande examen (obligatorium och lönepåslag har exempelvis diskuterats), desto större krav ställer detta på en tentamen. BLU anser att det är ett absolut krav att specialistskrivningen utformas av en arbetsgrupp, och inte som idag av en enskild person. Det nuvarande systemet är alltför godtyckligt för att vara acceptabelt idag, och än mer i en framtid där resultatet får avgörande betydelse för individen.

Muntlig examen

En muntlig examination utformad som en dialogtentamen med olika pediatriska fallbeskrivningar föreslås även fortsättningsvis komplettera den skriftliga tentamen. Genom en sådan kan ST-läkarens förmåga att korrekt resonera kring pediatriska fall och förståelse för principer visas, i kontrast till den detaljkunskap som en skrivning ofrånkomligen mäter.

Praktisk kontroll

BLU anser att en praktisk kontroll, en sit-in eller praktiskt prov, i slutfasen av en ST helt saknar värde. Om någon har så allvarliga praktiska problem att detta föranleder att ST-läkaren blir underkänd är detta alldeles för sent att uppmärksammas först då. Däremot anser vi att löpande kontroller har ett mycket högt utbildnings- och kontrollvärde, en åsikt vi delar med socialstyrelsen som skriver att ”Översynens bedömning är att en fortlöpande uppföljning och återkoppling vad gäller kompetens under ST är att föredra” (2). De praktiska kontrollerna kan utformas som en rekommendation till klinken att utföra dessa, exempelvis kan årliga sit-ins och att handledarna ålägges att följa upp varje placering med samtal med ansvarig läkare vara lämpligt.

Att reformera specialitetsexamen enligt dessa förslag anser vi skulle skapa en legitimitet för denna kunskapskontroll, både för den enskildes utbildning samt för specialitetens kontroll. Det är dessutom såväl enkla som resurssnåla förändringar som snabbt går att genomföra.

BLU har en förhoppning att få deltaga i diskussionen av specialitetsexamens framtida utformning. Vi anser att BLF må äga frågan om specialitetens kunskapskrav, men BLUs medlemmar äger rätten att få möjlighet att bedöma sina egna kunskaper och brister tidigare än sista året.

Referenser

1. SYLF om morgondagens ST – ett policyprogram. SYLF 2003.
2. Nya målbeskrivningar för läkares specialiserings-tjänstgöring – en arbetsmodell. Socialstyrelsen 2005.

Styrelsen

Barnläkare under Utbildning

Stockholm oktober 2005